Varför ger du ut den här boken?
Jag tycker att boken är bra och viktig. Annars hade jag inte givit ut den. Bakgrunden är intresset för frågan för mig som kulturekonom. Jag funderade ett tag på att hugga på en svensk översättning av Chris Andersons bok “Free”, och jag lyssnade på honom i Malmö och fick boken som pdf-fil i februari. Men jag tycker att hans resonemang är väldigt endimensionellt och ibland rätt slappt när han bara beskriver och inte alls problematiserar.
Därefter funderade jag på olika möjligheter, men tiden började bli knapp och då dök förslaget med den här antologin upp. Jag gillade idén med att samla olika röster som inte bara representerar en position. Jag är trött på polariseringen i upphovsrättsdiskussionen och att grupperingarna är så tydliga, att många bara skriver för en egen krets. Det är bra med samproduktion, men nyttan begränsas om sammanhanget är homogent. Det intressanta nu är ju inte vad som varit rätt eller fel utan hur vi löser upp knutar och kommer framåt, i detta läge som vi faktiskt är i nu med illegal fildelning å ena sidan och seghet i nya affärsmodeller och integritetshotande lagar å andra sidan.
Boken är utgiven i samarbete med Medieföretagen. Vad innebär det?
Det här var inte ett oproblematiskt beslut från min sida, eftersom företagets huvudverksamhet utgår från att vi är oberoende analytiker, trots att många uppdrag finansieras av andra. Frågeställningen är densamma som för konsten i förhållande till dess finansiärer.
Medieföretagen bidrar med en grundersättning och köper ett gäng förex. Den ekonomiska risken står mitt företag för, men den har minskat genom förköpet. Samarbetet möjliggör att prislappen blir låg. När boken är klar och levererad har vi inga åtaganden mot varandra. Medieföretagen får använda boken hur de vill – som vilken aktör som helst – under villkor som gäller alla. Medieföretagen kommer gissningsvis använda boken i sitt utåtriktade arbete, såsom med seminariet idag under Almedalsveckan.
Hur mycket har du styrt över boken?
Jag hade som krav att det skulle bli en debattbok, inte en partsinlaga. Jag driver inget bokproduktionsbolag utan en verksamhet som drivs av bidra till en klokare värld. Det är helt okej om någon inte tycker att vi lyckas, men jag tror i alla fall det är en god ambition att över huvud taget nyansera och offentliggöra diskussioner.
Däremot har jag inte påverkat sammansättningen helt. Vi kom in så sent så vi kunde bara komplettera, inte välja från början. Men därefter har vi styrt över produktionen i form av formgivning, artikelkomposition, pappersval och format. Och som sagt, jag tycker att helheten är intressant och bra.
Din redaktör Per Strömbäck är talesperson för Dataspelsbranschen. Vad innebär det för hur boken blev?
Per Strömbäck var den som kom med idén om samarbete och han är en person som har en intellektuell hållning till det här området. Det är alltid intressant att diskutera det här med honom, även om man inte alltid håller med. Sedan tvekar han inte att säga vad han tycker, och har det också som jobb.
Vad gäller påverkan på boken så, igen, tycker jag det är uppenbart att sammansättningen av skribenterna ett svar nog och visar att viljan är att ta ett steg vidare – att målet varit att samla flera olika röster.
Antologin heter “Gratis?”. Chris Andersons bok heter “Free”. Är likheten medveten?
Se det som ett kvällstidningsgrepp. Något eget, men en tydlig hänvisning till något annat. Helt ärligt trodde jag att “Free” skulle heta “Free”, eftersom “The Long Tail” heter “Long Tail” också i svensk översättning. För säkerhets skulle registrerade jag ändå titeln så snart det var möjligt, utan att hitta någon Anderson-bok med titeln “Gratis”. Det skedde hos Svensk Bokhandel som har något som heter titelskydd och i bokdatabaserna som nätbokhandeln hämtar från. Nu vet jag att “Free” kommer heta “Gratis”, men den titeln är knappast inarbetad ännu – alla som skrivit har hänvisat till “Free” – och vi var alltså först.
Är tanken att med frågetecknet ifrågasätta Chris Anderson?
Snarare komplicera vad som sägs. Jag är ju en forskartyp som gillar frågetecken. Med mitt kulturperspektiv tycker jag också att han tappar bort en pusselbit, nämligen ett åtminstone för Europa viktigt resonemang om kvalitet. För Chris Anderson är kvalitet något som avgörs av marknaden och skapandets villkor hos individer i kultursektorn hamnar utanför hans diskussion.
När lägger du upp pdf:en på Pirate Bay?
Inte direkt i alla fall och i första läget blir det nog i så fall via Scribd. Jag gillar ju boken som fysisk produkt och har också valt en mycket påkostad utgåva. Mer än vad jag kanske borde, men jag vill ge texterna en fin inramning. Formgivaren Håkan Liljemärker har också gjort bra jobb. Vi har diskuterat allt i detalj: papper, format, typsnitt. Det är kul.
Så det är till att börja med en rätt traditionell modell här. Skillnaden är att vi säljer boken superbilligt i förhållande till produktionen och att vi kommer släppa delar via webbplatsen bokengratis.se där det också finns videointervjuer och annat.
Varför så traditionell modell? Du som utger dig för att ha koll, såsom omvärldsanalytiker inom det kulturekonomiska fältet.
Jo. Men alternativ tar tid. Med “Nextopia” började vi jobba ett år före utgivning. Nu kom jag in i bilden två månader innan boken skulle vara klar.
Klart det finns alternativ att testa ändå, men personliga skäl spelar också in. Jag ska vara pappaledig i höst vilket begränsar handlingsutrymmet då. Och Volante är ett litet företag, det är jag och medhjälpare och det är jag som är projektledare för allt vi gör.
Det låter som du snarare vill tjäna pengar på den här boken än att bidra till en klokare och roligare värld, som det så fint heter på er hemsida.
Att tjäna pengar, eller att få tillbaka insatsen, är det enda sättet för att fortsätta verksamheten. Skillnaden består i om man återvinsterar i nya, givande aktiviteter eller ej.
Vad vill du göra med eventuell vinst då?
Jag vill gärna ge ut bokserie inom ämnet, bland andra med några skribenter som saknas i den här samlingen. För de böckerna ser jag också möjligheter att testa andra finansieringslösningar. Men jag ser fortfarande en stor poäng med att jobba med boken för att ta ut diskussionen från nätet, till kultursidorna och in i politiken och sedan tillbaka igen. Mitt mål är att bidra till att diskussionen kring upphovsrätt, fildelning och integritet blir mer gränsöverskridande.
Okej, när kommer boken i pocket då?
Vi får se om det behövs. Boken är ju också rätt prisvärd från start, 130 kronor på Adlibris och lika lågt direkt via bokens hemsida. När förstaupplagan närmar sig slutsåld hittar vi nog ändå på något. Jag kan tänka mig en print-on-demand-upplaga på Vulkan.se då.
Till sist, kommer vi bli klokare?
Förhoppningsvis mindre tvärsäkra. Den hållningen är alltid obehaglig. Det är inte frågetecknen som fört människor till krig eller klimathot.
Intervju av Daniel Quinn och Leopold Bloom. Ingen copyright, men ange gärna sammanhanget.
<img class=”alignleft size-medium wp-image-71″ title=”Foto Mattias bardå” src=”http://bokengratis.se/wp-content/uploads//tobiasnielsen_web-227×300.jpg” alt=”Foto Mattias bardå” width=”227″ height=”300″ /> Varför ger du ut den här boken? Jag tycker att boken är bra och viktig. Annars hade jag inte givit ut den. Bakgrunden är intresset för frågan för mig som kulturekonom. Jag funderade ett tag på att hugga på en svensk översättning av Chris Andersons bok “Free”, och jag lyssnade på honom i Malmö och fick boken som pdf-fil i februari. Men jag tycker att hans resonemang är väldigt endimensionellt och ibland rätt slappt när han bara beskriver och inte alls problematiserar. Därefter funderade jag på olika möjligheter, men tiden började bli knapp och då dök förslaget med den här antologin upp. Jag gillade idén med att samla olika röster som inte bara representerar en position. Jag är trött på polariseringen i upphovsrättsdiskussionen och att grupperingarna är så tydliga, att många bara skriver för en egen krets. Det är bra med samproduktion, men nyttan begränsas om sammanhanget är homogent. Det intressanta nu är ju inte vad som varit rätt eller fel utan hur vi löser upp knutar och kommer framåt, i detta läge som vi faktiskt är i nu med illegal fildelning å ena sidan och seghet i nya affärsmodeller och integritetshotande lagar å andra sidan. Boken är utgiven i samarbete med Mediearbetsgivarna. Vad innebär det? Det här var inte ett oproblematiskt beslut från min sida, eftersom företagets huvudverksamhet utgår från att vi är oberoende analytiker, trots att många uppdrag finansieras av andra. Frågeställningen är densamma som för konsten i förhållande till dess finansiärer. Mediearbetsgivarna bidrar med en grundersättning och köper ett gäng förex. Den ekonomiska risken står mitt företag för, men den har minskat genom förköpet. Samarbetet möjliggör att prislappen blir låg. När boken är klar och levererad har vi inga åtaganden mot varandra. Mediearbetsgivarna får använda boken hur de vill – som vilken aktör som helst – under villkor som gäller alla. Mediearbetsgivarna kommer gissningsvis använda boken i sitt utåtriktade arbete, såsom med seminariet idag under Almedalsveckan. Hur mycket har du styrt över boken? Jag hade som krav att det skulle bli en debattbok, inte en partsinlaga. Jag driver inget bokproduktionsbolag utan en verksamhet som drivs av bidra till en klokare värld. Det är helt okej om någon inte tycker att vi lyckas, men jag tror i alla fall det är en god ambition att över huvud taget nyansera och offentliggöra diskussioner. Däremot har jag inte påverkat sammansättningen helt. Vi kom in så sent så vi kunde bara komplettera, inte välja från början. Men därefter har vi styrt över produktionen i form av formgivning, artikelkomposition, pappersval och format. Och som sagt, jag tycker att helheten är intressant och bra. Din redaktör Per Strömbäck är talesperson för Dataspelsbranschen. Vad innebär det för hur boken blev? Per Strömbäck var den som kom med idén om samarbete och han är en person som har en intellektuell hållning till det här området. Det är alltid intressant att diskutera det här med honom, även om man inte alltid håller med. Sedan tvekar han inte att säga vad han tycker, och har det också som jobb. Vad gäller påverkan på boken så, igen, tycker jag det är uppenbart att sammansättningen av skribenterna ett svar nog och visar att viljan är att ta ett steg vidare – att målet varit att samla flera olika röster. Antologin heter “Gratis?”. Chris Andersons bok heter “Free”. Är likheten medveten? Se det som ett kvällstidningsgrepp. Något eget, men en tydlig hänvisning till något annat. Helt ärligt trodde jag att “Free” skulle heta “Free”, eftersom “The Long Tail” heter “Long Tail” också i svensk översättning. För säkerhets skulle registrerade jag ändå titeln så snart det var möjligt, utan att hitta någon Anderson-bok med titeln “Gratis”. Det skedde hos Svensk Bokhandel som har något som heter titelskydd och i bokdatabaserna som nätbokhandeln hämtar från. Nu vet jag att “Free” kommer heta “Gratis”, men den titeln är knappast inarbetad ännu – alla som skrivit har hänvisat till “Free” – och vi var alltså först. Är tanken att med frågetecknet ifrågasätta Chris Anderson? Snarare komplicera vad som sägs. Jag är ju en forskartyp som gillar frågetecken. Med mitt kulturperspektiv tycker jag också att han tappar bort en pusselbit, nämligen ett åtminstone för Europa viktigt resonemang om kvalitet. För Chris Anderson är kvalitet något som avgörs av marknaden och skapandets villkor hos individer i kultursektorn hamnar utanför hans diskussion. När lägger du upp pdf:en på Pirate Bay? Inte direkt i alla fall och i första läget blir det nog i så fall via Scribd. Jag gillar ju boken som fysisk produkt och har också valt en mycket påkostad utgåva. Mer än vad jag kanske borde, men jag vill ge texterna en fin inramning. Formgivaren Håkan Liljemärker har också gjort bra jobb. Vi har diskuterat allt i detalj: papper, format, typsnitt. Det är kul. Så det är till att börja med en rätt traditionell modell här. Skillnaden är att vi säljer boken superbilligt i förhållande till produktionen och att vi kommer släppa delar via webbplatsen bokengratis.se där det också finns videointervjuer och annat. Varför så traditionell modell? Du som utger dig för att ha koll, såsom omvärldsanalytiker inom det kulturekonomiska fältet. Jo. Men alternativ tar tid. Med “Nextopia” började vi jobba ett år före utgivning. Nu kom jag in i bilden två månader innan boken skulle vara klar. Klart det finns alternativ att testa ändå, men personliga skäl spelar också in. Jag ska vara pappaledig i höst vilket begränsar handlingsutrymmet då. Och Volante är ett litet företag, det är jag och medhjälpare och det är jag som är projektledare för allt vi gör. Det låter som du snarare vill tjäna pengar på den här boken än att bidra till en klokare och roligare värld, som det så fint heter på er hemsida. Att tjäna pengar, eller att få tillbaka insatsen, är det enda sättet för att fortsätta verksamheten. Skillnaden består i om man återvinsterar i nya, givande aktiviteter eller ej. Vad vill du göra med eventuell vinst då? Jag vill gärna ge ut bokserie inom ämnet, bland andra med några skribenter som saknas i den här samlingen. För de böckerna ser jag också möjligheter att testa andra finansieringslösningar. Men jag ser fortfarande en stor poäng med att jobba med boken för att ta ut diskussionen från nätet, till kultursidorna och in i politiken och sedan tillbaka igen. Mitt mål är att bidra till att diskussionen kring upphovsrätt, fildelning och integritet blir mer gränsöverskridande. Okej, när kommer boken i pocket då? Vi får se om det behövs. Boken är ju också rätt prisvärd från start, 130 kronor på Adlibris och lika lågt direkt via bokens hemsida. När förstaupplagan närmar sig slutsåld hittar vi nog ändå på något. Jag kan tänka mig en print-on-demand-upplaga på Vulkan.se då. Till sist, kommer vi bli klokare? Förhoppningsvis mindre tvärsäkra. Den hållningen är alltid obehaglig. Det är inte frågetecknen som fört människor till krig eller klimathot. Intervju av Daniel Quinn och Leopold Bloom. Ingen copyright, men ange gärna sammanhanget.
