Akilles och sköldpaddan

Arkitektur eller kontroll

En grundläggande trossats inom cyberpolitiken är att om man vill maximera webbens potential måste den icke-hierarkiska arkitekturen bevaras med all sin revolutionerande potential – dagens Google, Yahoo, Facebook, YouTube, Twitter och MySpace skapades för att ”ingen vet att du är en hund”. Samtidigt finns det en nästan ovärderlig mängd och rikedom av kultur i den riktiga världen och webben skulle förlora det mesta av sin attraktionskraft om skapare och distributörer bestämde sig för att inte sprida sina verk till dem som surfar på nätet. Kort sagt innebär att maximera webbens värde att både bevara arkitekturen och se till att ett innehåll av värde flödar på nätet.

Några år efter webbens födelse verkade det som om förebådandet om ”upphovsrättens död” hade varit riktigt och att de som hade talat om en ”himmelsk jukebox” helt enkelt hade haft fel. Orsaken till detta var enkel och hängde ihop med tre olika faktorer. För det första, innehåll flödade i digital form på nätet och för första gången var kopian identisk med originalet – en del upphovsmän sa till och med att på nätet ”är licensen produkten”, och med det menade de att det var tillgängligheten som räknades och att själva produkten inte existerade längre. För det andra, med den icke-hierarkiska arkitekturen kunde användarna byta filer (vare sig de var upphovsrättsskyddade eller inte) med varandra utan att passera något som helst filter, eftersom förmedlaren är ”stum kabel” och eftersom cyberrymdens ”kod” låter dem göra det. För det tredje blev det vanligare med bredbandsuppkopplingar och möjligheten att ständigt vara uppkopplad gjorde det lättare för slutanvändarna att dela innehållet på webben och skicka stora filer.

Resultatet av allt det här är det som vi idag kallar ”fildelning”. Det innebär också att upphovsrättsägarna förlorade kontrollen över användande och distribution av sina skapelser på nätet, och cybernauterna började skapa en enorm och okontrollerbar

sekundärmarknad för digitala produkter. I de mest extrema fallen lyckades ägaren av innehållet bara sälja ett enda exemplar av sin produkt: när den var såld kunde den reproduceras och sändas miljontals gånger på webben utan någon påtaglig kvalitetsförsämring. Upphovsrättsskydd som vi kände till det tidigare har sedan dess kvävts av internetarkitekturen. Och det är därför jag kallar det som följde för striden mellan arkitektur och kontroll.

—

Det här är ett utdrag ur “Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor” som ges ut av Volante förlag 31 augusti. Nu är det möjligt att förbeställa boken här.