Immaterialrätt och samhällsutveckling

Den antydda konflikten mellan upphovsrätten och yttrandefriheten för länge sedan fått sin lösning i svensk rätt genom bestämmelser såväl i grundlagarna som i upphovsrättslagen. Men det är inte någon verkligt besvärlig konflikt: den har egentligen lösts internt inom upphovsrättens ram, främst som en följd av upphovsrättens bestämning av vilka objekt som får rättsskydd. Genom rättsskyddets separation mellan idé och form, alltså att det upphovsrättsliga skyddet inte omfattar uppgifter, sakförhållanden, upplysningar eller idéer i vid mening, utan bara den originella litterära eller konstnärliga form i vilken sådant kan ha kommit till uttryck, framträder egentligen ingen riktig konflikt mellan rätten att föra fram idéer och tankar offentligt och någon annans ensamrätt till verksinnehållets individualiserade form. Ett i vulgärdebatten ofta förekommande påstående, att en upphovsman som inte vill hålla ett av sina verk tillgängligt för allmänheten därmed skulle i verklig mening hindra annans yttrande- eller informationsfrihet, framstår redan härmed som grundlöst.

Invändningar mot upphovsrätten från ett yttrandefrihetsperspektiv blir ännu mer besynnerliga när de lösgörs från det verk som eftertraktas i det enskilda fallet – skulle den som vill yttra sig i någon sakfråga någonsin tvångsvis behöva andras spelfilmer, musikinspelningar eller dataspel för att uttrycka sig? Yttrandefrihet handlar just om att fritt få framföra idéer, kritik och analys av samhällsfenomen – inte att nödvändigtvis fritt få konsumera andras verk. En annan sak är att en tryggad upphovsrätt typiskt sett driver på ett omfattande tillgängliggörande för allmänheten av alla slags litterära och konstnärliga prestationer, något som självfallet befordrar det goda informationssamhället.

Det skall också sägas att ”motsättningen” mellan upphovsrätten och yttrande- och informationsfriheten även genombryts av de många legala inskränkningarna i upphovsrättslig förfoganderätt som framträder direkt i den svenska upphovsrättslagens andra kapitel. Här radas många förfoganden upp som kan ske utan upphovsmannens eller rättsinnehavarens medgivande, såsom till förmån för möjligheten att citera ur offentliggjorda verk, att återge skyddade verk vid nyhetsförmedling och vid offentliga debatter. Att allmänna handlingar skall utlämnas till den intresserade allmänheten och att den enskilde fritt får företa annan angelägen informativ verksamhet med hjälp av i och för sig skyddade verk pekar i samma riktning.

—

Det här är ett utdrag ur “Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor” som ges ut av Volante förlag 31 augusti. Nu är det möjligt att förbeställa boken här.