Skapandet i var mans hand

Jag har äntligen tid att sluta skriva och börja hitta andra vägar att tjäna pengar. Tidigare hade jag för många bebisar och varken tid eller ork att söka andra vägar, andra intäktsmodeller. Då gällde löpandebandverksamhet. Tillräckligt många texter ger ganska mycket falukorv. Men man sliter ut sig, alldeles i onödan. Jag råder aldrig någon att bli skribent, man blir utnyttjad. Högst uppe i förlagen och på byråerna sitter de handplockade välgödda prinsarna och prinsessorna och ser ner på produktionsenheterna – skribenterna.

”Linda, vill du skriva om det där kontroversiella du sa i Aftonbladet, vi vill ha debatt! Du är så bra på att skapa debatt, du får 2500 kronor. Ta i från tårna, vi vill ha DEBATT!”

Jag har skrivit i tjugo år, jag är en av Sveriges mest kända skribenter, jag är 36 år, jag förväntas skriva en text som ska ge denna tidning debatt. För det ska jag få 2500 kronor, det vill säga 1250 netto.

Hur kan det vara så att ingen vill betala för ordet eller musiken, vare sig man är tonårig (pirat)nedladdare eller chef på medieimperiet? Är det internets fel?

Jag blir just nu marxist eftersom problemet är avsaknaden av kontroll och makt över den egna produktionen! Skribenter är lägst i den mediala näringskedjan. Vi verkar i en bransch där många förväntas jobba för att ”det är kul” eller för att synas (”exponering” på byråspråk). Hobbyverksamhet eller att bara synas får man ju inte betalt för. Hobbyn förädlas av mediedirektörer som ”paketerar” och säljer våra arbeten vidare som ”format” till reklamköpare via tidningar, radio, tv och internet. Slutkonsumenten köper inte texten som sådan, utan förpackningen.

Det är tid att vända på näringskedjan. Internet erbjuder en öppning, nu kan många fler skapa och göra sig hörda på mer jämlika villkor. Internet har proletariserat media och förlagsvärlden, internet har fixat det som Marx, Lenin och det gänget aldrig lyckades med.

[...]

Säg någonstans, någon gång som de privilegierade lyckats hålla stånd när morgondagen dunkat på dörren? Idag har förlag i princip monopol på bokutgivning, både praktiskt och konceptuellt. För inte så länge sedan hade skråna i Sverige monopol på respektive hantverk. Hansan hade monopol på handeln i Östersjön, adeln på många poster i samhället. Alla framgångsrika koncept faller när de förutsättningar som fött dem dör ut.

[...]

Det ironiska är att många som anser sig stå på förändringens sida, för fria spelregler och marknadskrafternas obevekliga förändringsagenda, bromsar internets möjligheter med ny lagstiftning som ska bevara en gammal elits privilegier. I själva verket är det de unga fildelande grabbarna som är dagens ”osynliga hand” som ger förlagsskråna en fet käftsmäll! De golvar en välgödd representant för industrisamhällets elit.

—

Det här är ett utdrag ur “Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor” som ges ut av Volante förlag 31 augusti. Nu är det möjligt att förbeställa boken här.